Jag har inte reflekterat över sista tiden. Det gör jag nu.
Medicinen tog ned mig. Tog ned mig från de värsta topparna.
Jag slapp inläggning på grund av min hypomana period.
En del i mig säger att det skulle vara skönt, men den friska delen säger att det inte vore skönt.
Ångesten har också avtagit tack vare medicineringen tror jag. De gröna små godisbitarna som är så giftiga har hjälpt.
Jag vill inte sluta med dem. Jag sover som en Gud och blir faktiskt lyckligare med dem, av dem.
Jag förstår inte vilken livskvalitetshöjare dem är.
Men jag får för mig att det är dem som gör att jag går upp i vikt.
Nu vill jag sluta med dem.
Min logik.
Hjärnan som förstör.
Hur tankarna kastar och förändras.
Hur jag kan vara så olika från dag till dag.
Jag känner inte igen mig själv.
gunillavonstjernekrans 