Blicken

Jag saknar dig ibland, vi hade så roligt ihop.

Rå passion och galenskap.

När man fick komma in under din hud, in i dig, så kunde man hitta det inre Du.

Jag kommer aldrig glömma dina blickar: goda som onda.

Du skrattade och jag skrattade.
Du var fascinerad av mig, och jag av dig.

Destruktivitet och det är svårt att inte döma sig själv.

Det handlade troligtvis om ett maktspel, men du var min beskyddare, min tysta vän.

Till sist gick det över gränsen och jag insåg att jag måste avlägsna mig från situationen. Nu när jag formulerar detta så känner jag fortfarande kärlek till tiden vi hade, men jag är glad att jag hann ut i tid.