Glassbilen

Hård och kall metall
Mot en varm och mjuk kropp
Glassbilen
När det blir för tyst,
det är då man vet att man ska bli orolig.

Rosa sorbet ligger smält på marken. Splitter från glas.

Som en massa, urskiljer rörelser, doften triggar mitt sinne.

Krockkuddar som sipprar gas och en känsla av undergång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s