Kategoriarkiv: Dikt

Bergen och dimman

berg_harmoni_natur

Bergen stod tysta i dimman.

Reste sig rakryggade.

Snön leker i håret och jag känner mig fri.

Jag slänger mig i en driva, jag bryr mig inte om att folket tittar och funderar.

Tittar upp mot himlen.

Jag tittar på dimman.

Tittar på mitt inre.

Ser harmoni.
Ser lugn.

Märkt , ,

Vi bytte texter

IMG_8454

Jag har bytt texter med en kvinna som heter Eva-Kerstin, och en dikt som fick mig att känna, känna ordentligt, var denna:

Smärta

Smärta
känslor kommer ut
jag skriker och skriker
och hugger i färgen

Smärta
tårarna forsar
för mitt inre behöver
mitt inre det kräver
NÅGON

Det är inte så vanligt att jag känner in känslor där de hör hemma. Så denna dikt är ovanlig på det viset.


Hennes sida heter www.steeperz.com

 

Märkt ,

Att söka skydd

att_soka_skydd_musik_ensamhet

I musiken sökte jag skydd
Söker
Som ett tak och varma väggar
När näsan känns kall
Och allt man ser är snö.

Kuddarna

kuddarna_karlek

(Gammal ej dat.)

Nu.

Nu har jag någon att dela min glass med.
Någon jag kan vara ärlig med.

Någon som ser på mig, med glänsande ögon.

Ögonen uttrycker hängivenhet.

Ibland blir jag rädd när jag ser länge in i dessa ögon.

Jag älskar hur kuddarna är staplade efter vi legat i soffan.
Jag tänker aldrig ändra dem.

Kärleken som finns i armarna runt mig.
Jag vill bo där.
Du håller mig.

När dessa armar sluts, är vi onåbara.
Inget ont kommer in och förstör.

Ändå så tvivlar jag.

Tvivlar på att detta är sanning.
Du kanske är ett tankespöke, som hjärnan skapar.
En annan existens.

För att slippa tomheten. Hopplösheten.

Men om denna värld överensstämmer med verkligheten, så blir jag ännu räddare.

Jag är så rädd. Tänk om detta är lycka, den jag alltid trott inte existerade.

Plötsligt tar allt slut.

Mina tankar tvingar bort mig.

De har dragit mig däråt förr, men då har jag velat dit.

Men inte nu.

Snälla, inte nu.

Tänk om de drar mig, släpar mig.
Bort.

Till ensamheten.

Och jag spjärnar emot. Allt vad jag har.

Kan.

 

Märkt , , , ,

Skuggorna

skuggorna_surrealism

Skuggorna av träden bryter fram på ett vis jag inte sett förr.

De talar till mig. På ett vis jag inte hört förr.

Rungande ord.

Vaggande grenar.

En ljuv dans.

I mina öron

i_oronen_karlek

Du är i mina öron

i mina händer.

I mitt hjärta.

Märkt , ,

Närheten

narheten_karlek

En närhetsångest, jag inte känt av tidigare.

Att behöva någon som trycker av.

Fjädern som släpps.

Ångest att inte få den.

Märkt ,

Min frihet

min_frihet_hopp

Då ska jag upp i skogen och leta husgrunder.

Snöra på sig kängorna och bege sig.

Ut i skogen.

Ut i friheten.

Märkt ,

Resonans

resonans

Marken är frusen, ett knastrande under fötterna.

Ett ljud som ger resonans i mig.

Sprids i fötterna, benen. Låren, och resonerar vidare in i själen.

Märkt , ,

Blått

blatt_hoppet_hopp

Jag vill inte förklara, inte tynga ned.

Därför sade jag nej.

Jag stötte bort dig för att skona dig, skydda dig. På det bästa vis jag kan.
Men jag frågade aldrig vad du ville.

Men du ska inte få lämna mig. Därför lämnar jag dig.

För då skulle min spegelvägg krossas.

Det är enklare att gå.

Att någon bara säger att det kommer att gå bra. ”Det kommer att ordna sig.” Och mena det. Hoppet personifierat, skulle denna komma,skulle jag tro på henne?

Skulle jag lita på henne?

Förstå henne?

Hon bar en stor grå mössa och kallade mig uggletjejen.

Hoppet bar med sig en liten låda och däri fanns det magi. Vi såg magin inom oss.
Vi njöt av det men samtidigt så grät vi.

Vi delade på innehållet i lådan och sedan rörde vi på oss i takt med musiken som jag inte märkte att den spelades förrän våra kroppar rördes mot varandra.

Musiken spelas suggestivt. Och jag njuter av hoppets närhet. Hoppet i mig.

Hennes kropp mot min. I stötar. I stötar kommer hoppet.

Musiken fortsätter men lådan stängs. Det tar slut. Musiken fortsätter men hoppet falnar.

Kvällen tar slut och jag måste gå. Hem till den äckliga gröna fondväggen.

Jag vill vara kvar på taket.

Märkt

Verkligheten i bitar

verkligheten_surrealism

Ljud, märkliga ljud, främmande som jag aldrig hört förut.

Gör att jag känner mig främmande för verkligheten.

Jag förstår inte var de kommer ifrån.

De smakar torrt i munnen och jag undrar vart jag är.

Det är som pulserande bitar som faller från ingenting.

Det är så det låter.

Märkligt.

Märkt

Gå sönder

ga_sonder_karlek

Att gå sönder. Gå sönder av värme.

Det finns inte mycket mer att säga.

Att spricka, spricka i bitar.

Krossas så vackert.

Skärvor i färger som man bara kan se i regndroppar.

Titta på bitarna. Smaka på dem, njuta av dem.

Krossas så vackert.

Bitar av en själv. Att blöda på insidan.

Äta upp dem och nära sig själv.

Att möta, möta värmen.

Skärvor av okänt material ligger i bitar.

På golvet, parketten, och det doftar.

Doften får aldrig försvinna.

Varsågod, du får dem om du vill ha dem.

Och cirkeln är sluten.

Märkt ,

En samtidsdokumentation

ett_skapande

Att fånga. Fånga klockan.

Att se. Tiden. Verkligen se.

Att notera. Nuet.

Se någon röra sig.

Att skapa en bild av samhället.
Titta genom en lins.

Omvärldsreflektioner.

Märkt