När en lampa tänds

humla_grubbel2007-05-23

Ibland är det skönt att tänka tillbaka,
återuppleva.

Ett bortvänt ansikte.
Tidlöshetens timma.

Den har drabbat mig igen,
men jag vet inte av vem.

Vet inte hur.
Det känns märkligt bra.

Och jag ser framtiden, men nej.
Energin som kort fyllde mig, sinar.

Strax fylls den på igen, och sinar.
Om och om igen.

Men det är skönt att titta bakåt om än någon minut.

Det är tur att jag har solglasögonen på mig,
de skyddar mig mot omvärlden.

Ingen ser känslospeglarna,
de mörka djupa sjöarna ingen får hitta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s