Etikettarkiv: värme

Kuddarna

kuddarna_karlek

(Gammal ej dat.)

Nu.

Nu har jag någon att dela min glass med.
Någon jag kan vara ärlig med.

Någon som ser på mig, med glänsande ögon.

Ögonen uttrycker hängivenhet.

Ibland blir jag rädd när jag ser länge in i dessa ögon.

Jag älskar hur kuddarna är staplade efter vi legat i soffan.
Jag tänker aldrig ändra dem.

Kärleken som finns i armarna runt mig.
Jag vill bo där.
Du håller mig.

När dessa armar sluts, är vi onåbara.
Inget ont kommer in och förstör.

Ändå så tvivlar jag.

Tvivlar på att detta är sanning.
Du kanske är ett tankespöke, som hjärnan skapar.
En annan existens.

För att slippa tomheten. Hopplösheten.

Men om denna värld överensstämmer med verkligheten, så blir jag ännu räddare.

Jag är så rädd. Tänk om detta är lycka, den jag alltid trott inte existerade.

Plötsligt tar allt slut.

Mina tankar tvingar bort mig.

De har dragit mig däråt förr, men då har jag velat dit.

Men inte nu.

Snälla, inte nu.

Tänk om de drar mig, släpar mig.
Bort.

Till ensamheten.

Och jag spjärnar emot. Allt vad jag har.

Kan.

 

Märkt , , , ,

I mina öron

i_oronen_karlek

Du är i mina öron

i mina händer.

I mitt hjärta.

Märkt , ,

Att fånga ljus

att_fanga_ljuset

Att fånga ljus.

Bara för ett par sekunder fanns det, sedan förändrades det.

Skönheten uppenbarade sig mycket kort och det kändes som om det bara var för mig. Som en present som jag fick av naturen. Jag valde att dela detta med min närmsta vän. Presenten jag fick var ämnad för fler.

En tacksamhet över ögonblicket.

Detta fenomen varade mycket kort, men jag fick turen att se detta. Små små vattendroppar i luften. Som solen speglas i. Kameran kan inte fånga det på ett korrekt sätt, den får bara med bråkdelen av skönheten. Jag kan knappt fånga det i orden. Men det var vattendroppar fyllda av små prismor.

En andlighet som jag sällan känner kommer över mig. Att naturen visar sig så skön, utanför mitt vardagsrum. Att jag vaknade och gick upp i exakt rätt tillfälle får mig att le. Ett sammanträffande eller en mening? För det handlade om minuter, jag sprang omedelbart och väckte min vän.

En mening att jag skulle få dela detta sköna skådespel dela det med min närmsta vän.

Sällan känner jag lycka. Men naturen gav mig detta.

Ljus, att fånga ljus. Det är fantastiskt svårt, lika svårt som att fånga känslan igen.
Lika svårt som att gå in i kroppen och hämta det positiva som faktiskt finns där. Det hittas bara inte.

Men förändring sker. Lite och långsamt.

Gå ut. Se. Att förundras över att man finns. Förundras av ögonblicken.

Att just jag får leva.

Märkt , ,

Dimhöljd hud

dimholjd_hud_karlek

Att känna den tunna hinnan av hud, som egentligen inte finns.

De ögonen som skär genom glas.

Vilja vidröra den hud, det skägg som är framför mig.

Dimhöljd hud under fingertopparna.

Ingen självmedvetenhet, på det vackra viset.

Mötas, mötas något så innerligt.

En kommunikation både med ord och utan.

I ett enkelt rum med en lampa som hänger ned som gör ljuset skumt.

Men vi ser varandra. Ser varandra.

Inte att ge, inte att ta. Att existera och att finnas. Ihop.
Ingen nervositet, inga tankar. 

Bara närvaro och skönheten i sitt yttersta.

Dimhöljd hud i som går in i själen.

En medvetenhet och att känna.

Blunda, blunda och känna.

Andas. Andas i symmetri.

En kärlek till en annan människa som inte kan förklaras.

Den är olik all annan.

Men att bry sig och ta hand om.

En större kärlek.

Märkt , ,

Ängeln

angeln_hopp

Dagen började med total orkeslöshet, katterna leker som i ett hockeyspel, ovetandes om mitt tillstånd. Planen för dagen är att möta en ängel, och jag orkar knappt andas.

Vad gjorde jag igår? Kroppen känns som smör och jag kan inte sitta rakryggad.

Men att genomföra planen tänker jag. Man kan inte ställa in med en ängel. Får inte. Det är en synd.

Dock är orkeslösheten är överväldigande och jag leker med tanken.

Jag hittar inte dit. Och detta stressar mig. Men jag tänker att det ska nog gå bra, bara jag tar mig ut. Det är inte långt till ängeln men ändå så är det motigt. För vägen är dold. Höljd i frågor.

Rädslor.

Ett dammoln driver förbi och distraherar mig.

Men jag tänker inte ställa in. Kanske håller jag på att bli sjuk? Nej, jag tror inte det. Det är nog bara depressionen igen.

Men jag måste igenom. Igenom denna vägg. Det kan gynna mig. Att tro på Universum, varför skulle vi annars ha mötts?

En helighet som känns igenom regnrusket utanför.

Vad är det egentligen för kunskap som skall utbytas?

Vad har vi att lära av varandra, om jag får möta henne igen, ordentligt?

Hon hjälpte mig ut, ut, att möta människor. Att ta en Chailatte i lugn och ro, bubbla in sig och studera omvärlden.

Det finns en mening med det mesta, men regeln är: ta dig ut.

Hemma i tryggheten kan intet ske.

Märkt , , , ,

Hjärnan

hjarnan_drommar

Jag klär av mig och dyker ned under ytan.
Jag upptäcker nätverket av trådar som är hjärnan.

En stor sjö, så många banor, så mycket färg.

Pelare av glas.

De trådar som är färgade röda är de som anknyter höger och vänster hjärnhalva.

Pelarna sträcker sig till himlen. De stod där, strålande, tronande.
Skönhet i dess essens.

Skönheten i min visuella dröm om vackra röntgenbilder får mig att vakna med en helt magisk känsla.

Pelarna går ej att beskriva i ord.
En enormt stor och glittrande känsla sprider sig.

Jag står framför dem med häpnad över hur dessa har skapats.

Att få färdas i det mest komplexa som skapats är en gåva som är få förunnat samt att drömma i färg.

Märkt , , ,

Matkassen

matkassen_karlek

När han kom in genom dörren med kassen så kände jag mig lycklig.

Att glädjas så över en matkasse. Jag älskar när någon kommer in i mitt hem och har en matkasse med sig.

Men jag har en vag misstanke att det inte handlar om det konkreta.

Jag misstänker att det handlar om något mycket djupare och mer magiskt, en kärlek och värme. Kanske ett omhändertagande och att visa att man bryr sig.

En handling som värmer. Tacksamhet och omtanke.

Ömhet.

En skönhet mellan människor. Känna tacksamhet över det triviala är inte trivialt. Som någon symbolik skulle finnas.

Finnas i plasten eller pappen som prasslar, en kärlek som överväldigar och värmer.

I påsen finns mat och kärlek, hjälp, när hjälpen behövs.

I påsen finns ett djup som inte kan finnas någon annanstans.

När personen kommer in genom dörren, ler och ber om en kram. Då känns det. Det känns i hjärtat.

Nyfikenheten vad som finns i påsen. Vad man kan skapa för magi med det man hittar.

Det påminner om pappa, när han kom hem med leksaker han hade inhandlat efter jobbet, till mig.

Det blir som någon typ av återkoppling till mina minnen. En far som kommer hem till sitt barn och vill ge någonting vackert för att glädja.

Magin som finns i maten som skapas. Närvaron som finns i matlagningen och närheten i att dela en måltid.

Att dela, dela kärleken som skapas när man hjälper varandra.

Märkt , , ,

Människa

manniska_hopp

Man kan inte undvika alla känslor konstant. Det är då man hamnar i missbruk, missbruk av dig själv. Jag säger till mig själv: tillåt dig själv att vara människa.

Det finns ingen som är som du försöker vara. Det går inte, jag vet vad du strävar efter men det går inte.”

Kloka ord från en vän. Och jag kan ta in dem. Det går inte att göra allt perfekt, allt samtidigt, att det ska vara klart omedelbart. Helst innan det påbörjades.

Men det är svårt att applicera dessa ord på verkligheten. Jag vill passa in i min egna mall annars duger jag inte som människa. Jag ser inte detta själv. Jag är perfekt genom att göra tingen perfekta.

Jag har fått vara människa nu, i en dag. Idag endast. Jag har fått vara en kännande, inkännande människa. Tillsammans med någon mycket speciell. Vi fick dela dagen och det kan har varit en av de bästa dagarna i mitt liv.

Att känna, känna in varenda känsla som rör sig inombords.

Det är inte något jag brukar göra.

Jag är rädd för känslor.

Jag försöker alltid stänga ned. Men att periodvis känna sig som en robot, känslolös, kall. Instängd i sin egna hjärna.

Men jag fick känna innerligt denna dag, och försöker bevara den väl. Djupt inne i mitt hjärta. Få behålla den, behålla den tills när jag behöver den som mest.

Att inte glömma, jag vill minnas varenda sekund. Varje tystnad, varje andetag. Ett sant existerande, oförfalskat.

Något typ av hopp väcks. Drömmar. Att få min alldeles egna framtid som jag knappt vågat tänka på.

Märkt , , ,

Detta gift

detta_gift

Ännu en gång,
denna förgiftning.

Musik, och stämning som säger: välkommen hem.

Njut av ölen.

Njut av fyllan när den varar.

Att ljudet överröstar gör ingenting. Musiken är viktigare än samtalet.

Tomt tal och den vackra, stämningsfulla musiken överröstar.

Tack.

Jag njuter av mörkret musiken skapar.

En stackars DJ står och sliter. Det känns som om att få finnas är det mest relevanta.

Finnas.

Fylla.

Mot sjukhuset.

Märkt , , , ,

Hustaket

hustaket_dans_karlekSom en brokig skara dansar vi ihop.

På ett hustak.
Med solnedgång och kärlek.

Soluppgång kanske?

Gröna klätterväxter och alkohol som sipprar.

Suggestiv musik, suggestiva känslor.
Milsvid utsikt. Tak överallt.
Ett räcke att hålla fast i om man skulle få för sig att lätta.

Att greppa en kropp, som rör sig erotiskt.

Men att inte fullt ut bry sig om vem det är.

Bara värme och vänskap.
Trygghet och glädje.

En aura finns omkring oss. Och leenden som både syns, och känns när man blundar.

Auran flödar, gränser suddas ut.

Märkt , ,

Vatten

Vatten_avslappning

Ibland handlar det bara om att tömma hjärnan.
Även fast den fortfarande spinner så får den slappna av en aning.

Denna tillfredsställelse får jag vid havet.

Hjärnan får iallafall en liten paus.

Vid vatten och susande, svajande träd.
Yttre harmoni.

En vän som andas lugnt, ligger och tuggar på ett grässtrå.
Han med sina tankar och jag med mina.
Inre harmoni.

Vatten som talar en till ro med sina vackra ljud.
Vaggar båten med fina skvalp.

Man borde bygga en brygga.

Solen lyser men det är fortfarande lite kallt i vinden som yttrar ord som inte funnits ännu.

Märkt , ,

Tjuven

hjarta_tjuven_karlek2010-03-21

Du har stulit något mycket viktigt,

något värdefullt.                                                                Du inte vet om

Solstrålar på glittrande snö

Vi slogs som treåringar om samma leksak

jag höll i, drog och slet.                                                För glatta livet

Du vann.

Harmoni på botten av en egenhändigt gjord latte.                                         Istället för socker

helt rätt ord i en alldeles för liten soffa.

Du stal denna ytterst värdefulla leksak                Tidigt            och jag är glad att jag inte vann.

Även om jag försökte.

Den är lite trasig, och sliten men det är för att den är väldigt mycket lekt med.

Levt med.

Jag är glad att du vann.                                         I solsken

Du har stulit något och en doft av bromsdamm.

Drömmar om tåg.                                          Skrivandet.

Solen.

Kärleken, Alltet uppfyller mig.

Hoppas mitt hår blir lika solblekt som förra året.

Jag kommer njuta av varje sekund, varenda glass och varenda blick.

Och jag ser en sorts framtid.

Nu har snön smält och det är på tiden att laga det som gått sönder.                                             Måla, med ett par strykningar

Jag tror att jag nu hittat mina spikar.

Märkt , ,