Kategoriarkiv: Dikt

Osynlig

osynlig_utmattning

Du hade inget val.

Jag undrar om jag har gjort något fel?
Du valde inte att hamna i den situationen.

Att aldrig duga.
Inte finnas.
Att bära på så mycket skuld.

Gå som ett spöke.

Ibland trodde jag att jag inte fanns.

Att vara osynlig.

Och jag undrar varför jag bär på så mycket skuld och skam?

Märkt , , ,

Detta gift

detta_gift

Ännu en gång,
denna förgiftning.

Musik, och stämning som säger: välkommen hem.

Njut av ölen.

Njut av fyllan när den varar.

Att ljudet överröstar gör ingenting. Musiken är viktigare än samtalet.

Tomt tal och den vackra, stämningsfulla musiken överröstar.

Tack.

Jag njuter av mörkret musiken skapar.

En stackars DJ står och sliter. Det känns som om att få finnas är det mest relevanta.

Finnas.

Fylla.

Mot sjukhuset.

Märkt , , , ,

Klockan

klockan

Vart tar timmarna vägen?

Bor de någonstans där jag inte vet vart de är?

Vart tar dagarna vägen?

Som om jag tagit mig en redig fylla och minnesluckorna breddas.

Att tappa tid.

Utan sprit.

Vad händer med tiden som går bort?

Önskan att hitta det förlorade.

Rodret

rodret_livsode

Det är jag som väljer.

Jag som står vid rodret.

Den underbara metaforen.

Att skaffa en båt.

Att köpa sig ett roder.

Mycket jobb ligger bakom.
Läsa till hungern är mättad.

Tid.

Men det kanske är värt det?
Sysselsättning för hjärnan.

Att stå där vid fysiska rodret, inte det metaforiska och känna makten.
Kontrollen.

Jag är inte lika skräckslagen att ta mig framåt nu.
Jag ser att tankar bara är dagdrivare.

Driver på vatten.

Driver.

Men att få ta tag i rodret och faktiskt styra.
Äntligen förstå att jag får bestämma över vart färden bär.

Märkt , ,

Avsky

avsky_ilska

Jag är så känslig.

Ljuden gör mig arg.

Ilskan går inte att kontrollera, det rasar.

Jag ser ned på mig själv då jag hör andras ord, som tankar som stör.

Den rasar. Och jag känner mig som ett odjur.

Jag är så arg.

Kanske borde jag prata med någon?
Så den inte exploderar.

                                                    Så det inte exploderar.

Kan det ha med trötthet att göra?

Respektlöshet och rent vansinne.

Men det har med känsligheten att göra. Jag känner mig kränkt av ljud.

                                                     Det blir aldrig tyst.

Samtidigt som jag inte står ut i tystnaden.
Det måste vara rätt ljud. Och jag känner mig som en tonåring i frigörelsen.

Arg. Ledsen och kränkt av verkligheten. De kan inte förstå.
Inte förstå varför jag känner som jag gör.

Kränk mig inte snälla, jag orkar inte mer.

Skänk mig tystnaden jag avskyr så mycket.

Verkligheten

verkligheten_kaos

Jag är inkapslad, avskiljd från verkligheten.

Väggarna skyddar, men förvirring råder.

Ingen kontroll.

Men kaoskontrollen finns, hur detta nu kan finnas?

Jag är avskiljd från verkligheten.

Allt för intensiv.

Min säkerhet och min otrygghet.

Ibland hatar jag dessa väggar, men det är ändå dessa som förhindrar att jag spricker.

Jag är bubblan.

Min säkerhet, min otrygghet, mitt kaos.

Märkt , ,

Skottet

Någon har skjutit mig, vem gärningsmannen är vet jag ej.

Skjutit mig i bröstet.
Skoningslöst och tanklöst.

Mitt bröst exploderar,skottet
omgivningen befläckas med blod.

Förlåt mig.

Men ursäkten är verkningslös.
Då inget fel har begåtts.

Detta sker i ultrarapid.
Det går otroligt långsamt och jag känner smärtan, känner in smärtan.

Utgjutelse av blod.

Bröstkorgen slits itu och jag känner i detalj,
hur kulan går in.

Sliter, rivs, smärtan sliter itu min kropp.

Tvingar hjärnan att kapa nervtrådarna till cellerna.
För att slippa känna.

Slippa, av all energi som finns.

Märkt , , ,

Vi tog oss en fylla

fyllan

Vinflaskorna står på bänken, ekar av tomhet.
De har skramlat med glädje.

Men även av värme, och lyckan som finns djupt ned i flaskan.

Går det att fylla tomhet?

Luddighet och lugn. Slöhet i muskulaturen.
Slöhet i tankebanor.

Lugnar.

Saktar ned och dövar den fysiska smärtan i kroppen.

Skönhet.
En skönhet som inte uppenbarat sig innan.

 

Inbillning

vagor_surrealism

Någon som vällustigt planterar frön som sedan plöjs och blir vågor som slår.

Inbillning och någon form av hopp.
Surrealism i tavlan jag nu befinner mig i.

 

Den skriande munnen

Han skriker vansinnigt, gör att jag inte får ligga stilla.
Det var inte i ilska, utan i galenskap och frustration.

Ett obscent iakttagande.

Allt för nära och jag ber honom att lämna mer plats.
den_skriande_munnen

En öppen mun och uppspärrade ögon.

Sömnen infinner sig icke.
Vitt ljussken trasslar sig in bakom den mörkläggande gardinen.

Det spelar ingen roll hur mycket man försöker.
Klockan närmar sig två.

Jag ser honom i detalj, nere på molekylnivå.
Fula stora tänder. Läppar som dras tillbaka och ett stort svart svalg.

Kort skäggstubb ligger som gräs runt munnen.
Kvällsrädslan kommer.

Och jag är inte ensam.

Märkt , ,

Förfall

forfall_overgivenhet

Övergivna byggnader, övergivna själar.

Grå betong och sorg.

Igenbommat men glassplitter ändå.

Se nonchalansen.

Tittar in i ett sprucket fönster och ser väldigt mycket av ingenting.

Ingenting av väggar och ingenting av tak.

Tomhet, full av ödeläggelse och förstörelse.

Jag vet inte hur jag ska klara mig i känslan som infinner sig.

Jag demoleras av ingenting.

Märkt , ,

Hans hjärta var tveksamt till att slå

gift_hans_hjärta

Mörkret infriar sina löften,
återigen.
Välkommen gamle vän.

I ljusskenets låga.
Musiken i mina öron,
varför,

jag förstår inte.

Alkoholen sprider sitt gift.
Ingen eller få, står emot.

Välkommen min vän.
Är det det som kallas nostalgi?

Du dunkar, likt hammarslag.

River loss papperet och sliter det i bitar, är det det som kallas själen?
Men ändå förändrad?

Ljusen har brunnit ut.

Torka av livet med en handduk och titta på det.

Så vad är det man ser?
En längesedan vit handduk är nu nedsmutsad och sliten.

Märkt , ,

Den svarta bollen

angest_kanslor2

Det finns inga gränser och inte några konturer, känslor suddas ut och blir en.

En oformlig massa. Var slutar du och var slutar jag?

Vilken färg?

Klumpen som oroligt rör sig, och stör.

En taggig svart boll blir vi. Lite luddigt.

Vilken form?

Var går gränserna?

Att inte veta vems känslor som tillhör vem gör att det blir svårt.

Allt går under huden, och kryper som myror.

Kliar.

Vart känns det bra att vara?

Märkt , ,