Jag bjuder dig adjö

jag_bjuder_dig_adjö_anorexia

Du blev min vän, i lite mer än ett år höll jag fast vid dig. Jag kunde alltid vända mig till dig, du var aldrig någon som lämnade mig.

Även när allting annat fallerade. Så fanns du där.

Orubblig.

Problemet är, att du fortfarande finns där för mig. Erbjuder mig allt och lite därtill, så som djävulen. Med öppna armar och blödande hjärta ropar du på mig.

Idag inser jag att jag redan har lämnat dig.

Jag vill inte ha dig. Jag vill ha mig själv. Jag vill själv kunna se till mina behov och kunna vara snäll mot den som är jag.

Jag måste komma ihåg hur Du gjort mig illa. Hur elaka ord som sagts av dig. Och det vackra falska du har sagt.

Ingen förtjänar att hata sig själv så intensivt med brinnande vrede så som du fått mig till att göra.

Du hjälpte mig under en svår tid att lindra, men även med att spä på mitt självhat. Dag för dag växte det större och större. Och jag blev mindre och mindre.

Jag vill inte ha dig. Men du undrar varför, du gråter och självömkar.

Men jag vet att det bara är ett spel. På en sekund förvandlas du till ilska, och begär fruktansvärda ting utav mig.

Du är en älskvärd förrädare.

Så jag bjuder dig adjö.

Du gjorde mig sjuk. Riktigt sjuk. Men du är allt för verbal och manipulativ, du vet, allt det där jag faller för.

Tyvärr är du ingen älskare. Du var ute efter att döda mig.

Du vill mig ej väl.

Jag ber dig vända ryggen till, samtidigt som jag gråter. Redan har jag lämnat dig och jag ber dig att gå, men du tjatar.

Tomma ord. Om löften, om den ultimata utopin, den du ej kan tro på. Men jag vill inte ha dig.

Ändå så sörjer jag dig.

En osäkerhet infinner sig. En frågan: hur gör jag nu? En tomhet.

Låt oss omformulera frågan: vad behöver jag i detta nu? Eller vad vill jag?

Men smärtan och sorgen är kvar och jag försöker att inte trycka bort den.

Jag kommer att läka även från detta.

Men det jag vet är att jag vill inte ha dig längre. Och tack för tiden.

Märkt , ,

2 tankar om “Jag bjuder dig adjö

  1. evakerstin skriver:

    Kära du, jag kan leva mig in i vad du känner men det ända jag kan göra är att krama dig och att alla kramar du får kan ge dig lite styrka även om det bara är virtuellt.

    Många styrkekramar till dig från mig

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s