Ett sommarminne

sommarminne_natur

Vi satt på bryggan och talade med pappan, han är engelsman, en mycket trevlig man. Fåordig, men trevlig.

Hans två döttrar badar i havet och ena tjejen säger sarkastiskt: ”Å, vad skönt!”

Himla skönt är det!”

Vattnet var mycket kallt.

Det är en trevlig närvaro till trots att man är lite folkskygg.

Men då kommer en ytterligare person in i bilden. Denna person har en dålig energi, han förändrar stämningen. Han kommer ut på bryggan och bara ställer sig. Rakt upp och ned.

Han slår sig inte ned och njuter som vi andra, han står spänt och spanar.

Plötsligt hörs ett stort brak, ljudet är ett träd som faller.

Mannen som kom och förändrade den avspända stämningen säger: ”det var nog så, att trädet sög upp för mycket vatten i kronan och blev för tungt i toppen.”

Jag svarar enbart med ett enkelt och tankfullt: ”ja.”

Jag visste att han hade fel.

Jag visste sanningen.

Märkt , ,

4 tankar om “Ett sommarminne

  1. Hej!
    En väldigt mystisk historia. Jag kommer inte på sanningen, är jag trögfattad, eller?
    /Leva-Kerstin
    http://www.steeperz.com

    Gilla

  2. Under min framfart framåt efter att jag blivit änka skrev jag också en massa dikter på bloggen som bara jag förstod bakgrunden i. :)
    /Leva-Kerstin
    http://www.steeperz.com

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s